Tack gode Gud att min man kom hem oskadd!
Under natten till torsdag var Mannen min och syrrans man med i en bilolycka när han var på väg hem från malmö. En bil körde på dom backifrån och bara stack därifrån. Tur att Dom klarade sig utan några allvarliga skador. Men oron här hemma lugnade sig inte förren han kom hem och jag fick titta ordentligt på han så han inte ljög för mig för att jag inte skulle oroa mig.
Även om han klarade sig så slets en bit från hjärtat bort när jag hörde han säga till mig " Ringde för att säga att vi blev påkörda bakifrån, MEN vi hade tur och klarade oss så snälla oroa dig inte, nu ska vi bara prata med polisen så jag ringer sen" jag tappade liksom andan visste inte vad jag skulle göra gråta eller skrika eller både och men för Rijons skull höll jag mig ändå lite lugn. Ringde syrran hon var lika chokad som jag och väldigt orolig.. Jag Trodde aldrig nått sånt skulle hända oss.
Man ska verkligen ta vara på tiden man har tillsammans, varje dag varje sekund älska inte hata, ha roligt och njut av varandras sällskap, var trevliga i orden, ha tålamod, respektera varandra som stora som små.. Man vet aldrig vad som kan hända imorgon eller om en timma eller sekund, ja man vet aldrig.
Igår klagade Rinor på nack och rygg smärtor, ringde vårdcentralen och de tyckte han skulle åka in till akuten för säkerhetsskull och det gjorde han. han fick vara där nästan hela dagen och kom hem runt 9 på kvällen. Ingen skelletskada det satt mer i musklerna. Tar upp till 3 veckor innan det blir helt bra och tills dess vara försiktig med lyftande bärande och ansträgning.
Jag tackar Gud så mycket att jag fick hem min man igen och Rijon sin pappa.. Tror min syster känner detsamma som jag, och deras 4 barn också! kramar till er 💕
